Hej!

Jag vet inte om jag har berättat det, men det finns en hunrastgård där jag bor. Det tyckte mattarna var jättebra och har förösökt tvinga mig att vara där. men det var fruktansvärt! Jag kände att jag var inne på andra större och farligare hundars revir. Några gånger var det andra hundar där och jag tyckte bara att det var hemskt att vara instängd med dem. Den behandling matte utsatte mig för resulterade i att jag 20 meter ifrån hundrastgården tvärvägrade att gå längre och/eller morrade för att hålla faran borta.

Matte och jag har kört KBT ett bra tag nu. Det började med att vi bara satt en bit ifrån rastgården och kände att inget farligt hände. Successivt gick vi närmre och närmre och nu har vi några gånger tränat på att vara inne i själva rastgården. Men bara korta stunder och när det inte är andra hundar där. Matte har lärt sig att hon måste ta det i min takt! Som ni ser på filmen går det bättre för mig med terapin. Jag får inte panik och försöker springa ut ur rastgården, utan vågar nosa omkring lite :) Man är ju rätt tuff och modig liksom...